Akuten
Ett besök till akuten stod på schemat idag! Mycket har hänt sen jag landade i USA och idag kände jag bara att det var dags och ta tag i det hela.
En vecka innan jag åkte hit fick jag körtelfeber. Det innebar alltså, ingen ansträngning för kroppen på minst 4 veckor, ingen alkohol på 6 veckor (får ändå inte dricka här, så det var lugnt), dricka mycket vatten och bara ta det lugnt.
Med tanke på att jag har barnen på 8 och 10 år så är detta jobbet inte så tufft fysiskt så jag tyckte inte det var någon större deal, det var väl bara rent av tråkigt att jag av alla människor som ska till USA ska bli sjuk direkt innan flyget går.
I allafall, den här virusinfektionen "attackerar" levern på ett sätt som gör att den oftast svullnar, därav ingen ansträngning eller träning, för om du får ett slag i magen kan levern nämligen spricka.
Om man skulle få ont i magen på något sätt så ska man helst kolla upp det med en doktor för det kan hända att "sjukdomen" går fel och man får en inflammation i levern eller mjälten.
För ungeför 2 veckor sedan fick jag den värsta smärtan du kan tänka dig i nedre högre sidan av magen, där jag var rejält svullen också, och det gjorde fruktansvärt ont. Det varade dock bara ungefär 15 sek men såklart blir man ju orolig. Jag intalade mig själv att jag kanske hade ätit något dåligt så det kanske bara var tarmarna som krånglade. Samma sak hände dagen efter. Varade inte mer än 20 sek och det kom bara sådär plötsligt. Efter den dagen vågade jag knappt röra mig. Jag vågade knappt gå upp ur sängen eller till och med gå för snabbt, jag ville inte känna den smärtan igen.
Jag bestämde mig då för att jag var tvungen att gå till vårdcentralen och kolla så att allt var okej. När jag väl åkte till vårdcentralen så var man tvungen att fylla i en massa papper och skriva massa avtal. Lite skillnad här än vad det är i Sverige. När jag väl satt där i väntrummet med pappershögen så kom jag på att klockan var nästan 2 och jag var tvungen att hämta barnen från skolan vid kvart över så jag sa till i receptionen att jag fick komma tillbaka en annan gång.
Och den dagen var idag. 2 veckor sen jag var där. Jag har mått väldigt bra under dom här veckorna, det var ingen mer smärta överhuvudtaget. Förrens igår och nu var det inte i den högra delen, det var den vänstra, där mjälten sitter.
Jag började känna av det när jag var i West Palm Beach med Lisa. Jag kunde inte andas in ordentligt utan att det gjorde ont. Det kändes som att något krossades inuti mig varje gång jag andades djupt så tillslut fick jag bara ta små andetag. Ju mer och mer luft jag tog in desto ondare gjorde det.
När jag kom hem var det fortfarande likadant. Jag kunde inte ligga i någon bra position när jag försökte sova så det blev inte mycket sömn alls.
Imorse var det lite bättre dock, kunde fortfarande känna av det när jag tog djupa andetag men smärtan var inte så hemsk längre. Jag var hängig och trött hela dagen och det kunde ju ha berott på sömnen som jag inte fick men det kändes bara inte rätt, något stämde inte.
Jag åkte då till vårdcentralen, fyllde i alla papper, betalade 110 dollar (aaaah!) och så fick jag äntligen träffa en doktor. Jag förklarade allting som jag hade känt och såna saker och han skulle då känna på min mage, så som dom gör när dom ska kolla blindtarmen. Det gjorde då väldigt ont och han säger då att han måste skicka mig till akuten för att röntga min mage.
Föreställ er nu att ni är ensamma i ett annat land, ingen mamma eller någon att hålla om och du har ingen koll på hur amerikanernas sjukförsäkring fungerar, du vet bara att allt är så jävla dyrt och du har inte alla pengar i världen och så säger en doktor att du måste ta en CT SCAN. Förstår ni min lilla hjärtklappning som jag fick här? Kommer ju bli helt luspank.
Aja dom gav mig adressen till akuten och jag åkte dit direkt. När jag kommer dit så lämnar jag över dokumentet som doktorn skickade med mig och hon börjar kolla sjukförsäkringen, mitt pass och allt det där som måste kollas. Hon ser då att jag är från Sverige och att jag är här som au pair och småpratet förvandlades till en hel diskussion om skillnader mellan USA och Sverige. Tror jag satt där i 30 min och diskuterade.
Efter en stund kallade hon ner en man från röntgenavdelningen och han förklarade hur allting skulle gå till och han gav mig en drink med kontrastmedel i som jag var tvungen att dricka upp och sen 1h senare skulle jag komma tillbaka. Kontrastmedlet gör så att tarmarna och allt det andra syns i röntgen.
När jag väl kom tillbaka så var det dags. När jag väl följde efter honom igenom sjukhuset så såg jag att det ser precis ut som det gör i filmer? Alla sängar som står radade bredvid varandra, draperierna & receptionerna. Lite coolt!
Sen kom vi in i rummet där CT Scannern står. Det var faktiskt riktigt häftigt. Man låg där i maskinen och den snurrade runt, talade om för mig när jag skulle hålla andan och sen andas ut medan mannen gav mig en massa konstiga vätskor i min arm.
Efter 30 min väntade i väntrummet så meddelar dom att jag kan gå hem, det är inget allvarligt men dom skulle kolla vidare så dom inte missar något för man har inte smärtor av ingenting. Verkade lite konstigt tycker jag men vad ska man göra. Så nu är det bara för mig att vänta på dåliga eller goda nyheter och hoppas på att allting kommer gå bra. Sen kommer jag ju få betala för den där röntgen, vilket nu tydligen kanske var helt onödigt men man måste ju vara på den säkra sidan! Jag fick iaf se insidan av ett amerikanskt sjukhus haha....check!
